det går över...sen.

hallå, innan jag skriver om dagen och lite så så måste jag skriva av mig lite..


fan.
det är slut, men det är mitt egna val.
jag kan inte beskriva känslan, typ..vemod?
jag vet inte längre, jag gillar dig, fett mycket!
och du har betytt så jävla mycket, antar att du fortarande gör det
annara hade jag inte gråtit så jävla fucking mycke som jag har gjort och gör nu när jag skriver dethär..
när jag lämnade dig där på stationen, jag hade bestämt mig då, jag visste att det nog skulle va sista gången som jag fick hålla om dig, men alltså.
det är bäst såhär. det funkar inte.
vi har kännt varann i lite mer än en månad, inte många som vet men vi blev tillsammans första gången vi träffades..
och det är väl som dom vuxna säger, man kan inte älska någon innan man känner dom ordentligt!
om vi kännt varann lite längre innan vi blev tillsammans så kanske de hade funkat, men nu är det inte så såatte..
NU ÄR DET SÅHÄR!
jag kommer inte komma tillbaka, för..jag ska va stark, som jag aldrig någonsin vatt något vidare på.
men jagvet att det nog kommer bli bättre såhär.

menduvet, jag gillar dig, och jag vill inte att du ska va ledsen.


nysten ft. kimberly-jag vill inte va kär...

seriöst nu, okej?

nu fan, nej!

nu skiter jag i hur jääävla patetiskt detta kommer låta men fan vad avundsjuk jag är på alla som har en seriös och snäll pojkvän! Alla säger till mig att jag har killar hela tiden, ja menfan hur många utav dom är seriösa?

visst, jag kanske är lite player, men faktiskt. jag bryr mig inte, okej? Jag skulle inte kalla det att playa runt, jag letar bara efter den rätta. efter nån som är värd att bry sig om, just so you know.




kyss

jag är så jävla förbannad!

jag är så jävla förbannad alltså!

För de första, bara för att jag är med lite äldre människor eller folk som ni inte gillar, så betyder de förfan inte att jag inte tar ansvar eller gör knäppare grejer än vanligt! Jag har mina vänner och jag kommer fan inte bli någon jävla knarkare som bossesvamp eller vad han heter bara för att jag inte vill va en tråkig blyg tönt! FYFAN JAG BLIR SÅ LACK!

ah går inte riktigt att förklara hur jag menar, men jag är förbannad men de kanske ni förstod?

oh juste, är de inte viktigare för dig att jag vill stanna än att jag blir tvingad?


bilden är fin(L)

I don't give a fuck!

jag tänker NU sluta bry mig, för jag orkar inte med skiten! Så, börjar om på nytt nu, med allt!


Ge mig ett liv som i en film någon?

Åh, varför kan inte livet vara som i en film?
Liksom, alltid i filmerna om man mister en vän eller blir olyckligt kär, alltid så löser de sig på slutet, att vännen kommer tillbaka eller att den man älskar inser att han/hon älskar en tillbaka.. I en film löser de sig alltid på slutet!

Kanske de gör i livet också, fast de är inte som i en film att slutet är lika med när de gått ca.1 och en halv timme sen är alla lyckliga i resten utav liven, om man ska vänta tills slutet av livet så tar de flera år och om man då blir lycklig så är livet ju ändå slut precis när man hittar lyckan, fan vad förvirrad jag är..?!

help me out of this typ?


vet inte varför jag valde denna filmen som exempel har inte sett på den på jättelänge, men de är precis de jag menar, han blir olyckligt kär hon är olycklig pga. familjen allt löser sej efter en timme och 40 minuter liksom..



Why do I feel so alone when I no I'm not?

vill inte att de blir så igen..

har en känsla, som jag känner igen allt för väl.

 Förut, lite innan jag började blogga så mådde jag rent ut sagt skit!

Jag va typ nere i nån slags deppresition? Kunde inte sova låg vaken i flera timmar och tänkte, och när jag väl somnade så grät jag mej till söms..Varje dag i skolan gick jag med mina skl. "kompisar" som jag egentligen tyckte va skittöntiga och tråkiga, men hade fan inga andra att va med.. Ahja, whatever, vill bara inte att de ska bli så igen!

Känns som att allt gått åt helvete igen, även om de inte är nånting som gjort de? Har väl de mesta skulle  jag tro, bara de att de inte är som vanligt längre, känner mig så himla tom inombords och känns som att livet inte har nån mening alls..!

jag vill verkligen inte gå ner i den här deppresitionen eller vad de kallas nu igen. aldrig mer!men de känns som att de är precis de som håller på att hända.


Fan jag orkar inte med livet om de ska fortsätta såhär!



why do I feel so alone when I know I'm not?

jag har tråkigast i hela jävla världen:'(

japp, vill ni höra typ världens roligaste historia som handlar om mej?
Ja de vill ni, så here we go..

Det var en gång en belman
(eller om de är två l, whatever)
En norsk och en linnea, dom skulle tävla om vem som hade tråkigast, då sa norsken..
"linnea har tråkigast" så linnea vann:D


visst va den rolig?! åh jag vill att tiden ska spolas tillbaka en månad, då va allt perfekt. Nu är allt tråkigt och allting suger.
JAG FÅR SÅN JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA DAMP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
OCH SÅ ÄR DE ONORMALT VARMT OCKSÅ.


hela världen ville reta mej.

Du är min egna drog som jag inte kan få nog utav...

Finns inte ord, kan egentligen inte säga att jag älskar dej, även om jag kanske gör de? Jag vet inte riktigt.
Men de finns inte ord för hur mycke jag gillar dej! Du är helt underbar!
Egentligen så borde jag tycka de är pinsamt att lägga upp dehär, eftersom att jag vet att du kommer läsa de och fatta direkt att det är dej jag skriver om..
Men de gör inget, varför bara gå runt och vänta på att den andra ska ta första steget, då går man bara miste om så jävla mycke tid..

Jag saknar dej, som fan, har det bara gått två dagar? Känns mer som två veckor!



-Du är min egna drog som jag inte kan få nog utav...

:(

Om ni tar de ifrån mej, då vet jag inte vad jag gör!


..............finns inte ord.

asså jag blir seriöst galen!

jag orkar verkligen inte med dehär längre! De blir inte bättre, tvärt om, de blir bara värre!
Jag har bestämmt, de är ett stort jävla steg som förmodligen kommer gå åt helvete, men jag ska fan försöka!
Står inte ut med skiten jag får ta emot i utbyte mot ingenting.

Du ber mig avstå från saker jag kanske vill. Du får mig att känna mig helt jävla värdelös!

Du lägger in massa inlägg om mig på din blogg men om jag gör de, då blir de ett jävla liv! Jag ångrar mig som innisatan när jag bara tar emot, glömmer och förlåter. jag ångrar mig jag ångrar mig jag ångrar mig!

om jag bara gjort rätt från början och bara skitit i de, om jag bara lyssnat på dom råden jag har fått.. Tänk hur jävla långt fram på vägen jag hade vatt då alltså!

Du klagar hela tiden på att jag aldrig kan nånting, fattar du inte att jag ägnar i stort sätt hela min lediga tod som jag kan med dej?

oh jag ska säga dig sanningen,  jag kan gå på stan imon som är så himla viktigt för dej. men faktiskt, så tror jag inte att jag vill, har annat för mej.

en sak till, be inte om nån ny chans, har redan gett för många.


Sanningen är hård gumman;*


In the end, it doesn't even matter.

Jag vet varken ut eller in.. Vet inte hur många vänner jag har kvar, inte en aning om vilka som gillar mej och vilka som är arga på mej? Jag måste få reda på hur allt ligger till, för jag har inte en aning om hur jag ska beté mej längre, eftersom att jag inte vet hur alla andra ser mej, åh detta låter bara konstigt, men jag vet inte hur jag ska få ur mej allt.. Egentligen så skiter jag i vilka som gillar mej och inte, gillar dom inte mej så är de som som går
på en fet jävla miss.
bara det, jag vill inte känna mig hatad heller, vilket jag har gjort dom senaste åren! Och jag kan lova, det har inte bara varit en känsla jag haft, utan det har dom de gäller inte varit blyga att visa det.

Jag hoppas bara att allt kan ordna upp sej nu, att jag ska sluta bråka med mina bästa vänner, och att alla kan insé att jag inte är en självupptagen och kallhjärtad tjej som jag har fått ryktet av att vara, jag vill att alla ska insé vem jag är!

Fine, jag har begått en del misstag, men det har jag fått ångra också! Men det betyder inte att jag gör dumma saker och ställer till de för mej hela tiden, det händer, det gör det! Men det är inget jag rår för, jag gör som många andra
-gör först, tänker sen.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här, vad jag får ut utav det? men det känns bra att bara skriva, även om ingen orkar läsa igenom de..Vet inte heller vad jag menar med inlägget, vill bara säga typ  att jag är inte speciellt lycklig över saker jag har gjort heller, jag vet jag har sagt det förrut, men det har hänt så mycke efter de.

har börjat fundera på såna frågor som man mest hör om på film, "varför finns jag?" "vad är meningen med livet?"
Jag ha ingen aning! Men det får gå som de går, det blir nog bra till slut..

in the end, it doesn't even matters!


TTYL

tönt#1



Asså, jag blir så jävla lack på männsikor som du! Liskom, hur ska du ha det?
igår va du ju typ helt desperat om att du skulle träffa mej, och nu kan du ju bara ta och suga röv alltså!
Du vet ju knappt om du vill snacka eller inte, du bara skriver ju för att ha något att skriva!

tänker inte ens bry mej om att jag nämner ditt namn eftersom att du ändå inte har nåt liv..

John-vill du mej?

jag-ingenting?

John- sluta

jag- med vad (bara för att retas liksom)

John-sluta!!!

bryr mej inte om att svara..

John-Sluta!

John- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!SLUTA!

Jag-Asså, please, väx upp!

John- Hej

Jag- hej

John-Puss

Jag-Pussy

John- Älskar dej med.

Jag- okå

plus att han skrev hej och sluta typ 6793002 gånger till:D



John john john, please get over it, jag vet att du är jätteledsen över att vi inte kom i samma klass, men du behöver inte trötta ut mej med dina sms som mest är patetiska.

Kyss på dej;)



usch fyhelvete!

asså förlåt, men jag bara måste säga, fyfan vad det finns äckliga ungar alltså!
Jag såg en idag som bara gick runt oh äcklade sej och typ va helt snorig och nasty i hela fejjan, usch!

Detta te.x är ett bra bevis!


vet helt seriöst inte om man ska skratta eller gråta!

okej, en sista chans!

Det får fan va nog nu! (hehe, sorry nellie)

Men jag har insett nu att jag ska gå min egna väg, jag har alltid vatt rädd för att bli lämnad och ensam.
Så därför har jag stannat kvar hos människor som bara har sårat och skapat problem!
Jag har ängnat flera år med sånna människor, när dom inte ens är värda en jävla sekund!

men nu. Jag har bestämt mig, för jag har insett en så jä*la viktig sak! Jag är en egen männsika, jag ska inte låta folk trampa på mej, jag ska från och med nu inte längre vara rädd. Jag ska från och med nu gå min egna väg.

Jag ger allt det här en sista chans, om det inte funkar..
Då packar jag mina grejer och sticker här ifrån, och hoppas kunna börja om på nytt. Jag menar det, allt har endå
gått rent åt helvete här.




TTYL-talk to you later.

vet inte vad?

vet inte om jag ska vara lycklig eller ledsen? Jag vet inte längre, det e så mycke som händer bara..
Jag ska inte lägga ut värsta texten om att det är så synd om mig och massa sånt!


Men jag vill bara kunna va sju år igen, fast då skulle man ändå behöva växa upp och gå igenom allting en gång till, och det är väl det minsta jag vill! i alla fall, ska försöka göra en förendring här! Jag ska fortsätta va den jag är, jag ska fortsätta att älska punk och jag ska fortsätta att skita i alla andra som bara är ute efter att såra..

men däremot så ska jag lära mig att inte låta männsikor såra mej, jag ska lära mig att tårar inte minskar smärtan, hur mycke man än vill det. Jag ska lära mig att tänka innan jag gör nåt! Jag ska bli en bättre människa helt enkelt!
Det får gå hur det vill
, men jag tänker fan i mej försöka! och nej, jag tänker inte bli den här blyga lilla skiten, jag tänker fortsätta att va kaxig och stå för den jag är, men jag ska sluta med alla dåliga saker!



/linnearoslund

Allt va mycke lättare!

Som jag skrev innan, jag är så jävla trött på kalmar!Eller det kanske inte är just kalmar jag är trött på?
Jag vet bara att jag är så jävla trött på alla männsikor här! Alla sviker och lämnar! Det finns bara en enda riktig vän jag har kvar nu, och du vet vem du är! Den här personen är den som jag bråkar som mest med, men som det alltid löser sig med. Den personen som jag kan dela allt och lite till med...

Men i alla fall, vad fan har jag gjort med mitt liv? Förut, för bara ett år sedan så va allting perfekt! Jag var den där
lilla söta tjejen som hade allt man kunde önska sej, bra föreldrar, många kompisar, jag va populär & jag hade pojkvän (kanske inte värdlens mest seriösaste eftersom att vi va så små) men ändå, jag var lycklig!

Vad fan har hänt nu? Jag har nästan inget utav det där kvar, jag trodde för ett tag att allt skulle lösa sej! När vi skulle splittra klasserna, börja om på nytt, träffa nya människor. Det var speciellt en person som jag fick kontakt med. Jag trodde han kunde få mig på en ny start, men allt gick rent åt helvete på grund av ett jävla missförstånd, som tyvärr
inte går att lösa. Jag är fortfarande beredd att ge det en andra chans, fast det kommer aldrig bli som förr i alla fall.

Och det där med vänner, så har jag som sagt bara en kvar, visst finns det många kompisar och så, men vänner slår kompisar, visst? Alla andra så kallade vänner har gått på alla rykten, och dom har inte pallat med omständigheterna som man oftast får om man är med mej..*hehe*

Och bra föreldrar, jo det har jag fortfarande, fast nu är dom mycke mer överbeskyddande, och har många onödiga regler osv...
Fast så himla onödiga dom kanske inte är? Jag antar att jag behöver dom, jag har gjort så mycke dumt som jag ångrat och försökt hålla hemligt men sanningen kommer alltid fram i alla fall! Så därför förstår jag er ochså på ett sätt, jag fattar varför jag inte får göra vissa saker, de är för att jag svikit ert förtroende så många gånger tidigare. Förlåt.


och till alla er som jag har svikit, även om jag inte menat det, förlåt! Jag ska verkligen försöka att bättra mej, ge mig en sista chans bara, jag lovar ni kommer inte ångra er!


/linnearoslund.


Ny kategori!

Skriva av sej. Jag måste verkligen börja med det, de är så mycke ja vill få ut!  Och det är skönt att bara skriva allting rakt ut! Så nu ska ni få lära känna den riktiga linnea roslund!

RSS 2.0