i realize now, i cant get you back..

har inga ord.
har sån jävla ångest, fyfan vad jag hatar migsjälv.
förlåt pappa.
jag fattar inte vad fan jag håller på med, jag har börjat inse hur jävla självisk och egocentrisk jag är.
jag har bara tänkt på migsjälv. men det är ändå jag som har huvudrollen i mitt liv..
men jag fattar inte hur i helvete jag kan vara så dum att kasta bort allt du någonsin gjort för mig, åh jag börjar gråta så fort jag tänker på dig.. du finns i mina tankar hela tiden, men jag vågar inte erkänna det.
ibland.. vill jag ringa dig, men stoltheten tar över. vill inte att det ska vara så..
vet inte om det är dig eller mig det är fel på, kanske är det båda? kanske passar vi inte ihop, men vi är ändå pappa och dotter, det borde ju vara något speciellt. du är speciell för mig, det vet du. men jag kan inte visa det, det är näst in till omöjligt, vet inte varför men jag vill inte att du ska veta att jag älskar dig. förlåt pappa.
men.
jag kan inte.
jag kan inte bättra mig.

-även om jag vill..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du ofta här eller?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0