you bury me

nu vet jag inte hur jag mår
vet inte heller hur jag ska uttrycka mig
alla tankarna snurrar runt i huvet
det är ju inte det att jag är rädd att inte få dig
det är det, att jag är rädd att förlora dig
men det är ju inte det som är jobbigast
det ligger på toppen, och jag antar att det kanske kommer gå över
jag vill inte att det ska gå över
för det är drömmarna som håller mig vid liv
sårad och skildrad
ser migsjälv som ett offer
kanske har jag fel
vad vet jag, vad vet jag?
och dessa jävla rykten om mig och mina närmaste
allt jag vill är att i speglen kunna se mig le igen












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du ofta här eller?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0